Damn people <3
Måste nämna en sak:
För aldrig har jag väl sett
Känslor som gått så åt helvete snett
Så ja, som jag sagt förut, många gånger och till många: Cheer up people! Ca 97,6% av alla jag känner (och då räknar jag med min egen släkt) har något slags av problem just nu verkar det som eller börjar på ett eller bara någonting jag oroar mig för. Och ja, det är jobbigt. Jag kan erkänna att jag förut satt med far och pratade om de jag oroar mig för och man kan inget annat än att gråta. Vilket jag också har gjort. Nej, jag skiter i hur det här låter, men jag vill inte bry mig. Det är hjärtskärande när man ser hur dåligt andra mår och vad de gör mot sig själva. Men guess what, jag vet hur det känns. Jag ville själv ordna det på egen hand. Numera vet jag att det inte går, men man måste försöka. Det tog ett tag innan jag fattade det, men det är så. Oavsett vad man anser om livets gång och hur saker och ting händer så händer ibland saker man inte räknat med, men.. Det är bara att acceptera. Svårt, men nån måste göra det. Så snälla människor, kasta inte sten i glashus, ta lära av det ni själva försöker lära mig.
Ville bara säga det.
